1 januari, 2012
Tidigt imorse vaknade jag efter en konstig dröm.
Det var den 1 januari 2012 klockan 05.14 och jag kände mig mätt på det här.
Jag somnade om, och fick ett par timmar till på vilokontot, vaknade, och var lika mätt då.
Jag tror att det får räcka nu.
Mina damer och herrar, det är dag ett på året och jag tror att jag lägger ner det här nu.
Kanske ångrar jag mig imorgon, kanske inte. Kanske låser jag för allmänheten, kanske inte.
Möjligheten finns att jag är här och svamlar om en vecka igen.
På obestämd tid läggs bloggen ner. Och det känns inte tråkigt.
Det var en lögn kände jag nu. Det känns tråkigt. Sorgligt. Konstigt.
Jag har bloggat sedan 1997. Det har varit min enda vän som lyssnat i alla dessa Ã¥r. Jag avsäger mig kontakten med min enda vän…
Aj i hjärtat.
Med min inre stress känner jag att det får rundas av såhär tills vidare, tills jag mår bättre.
För lösenord, om det blir så, eller om du har ett ord eller två till mig, kasta iväg ett mail till mail@catya.se så fixar vi biffen.
Nu mot nyare, ljusare, lyckligare tider.
Mot 2012.
Mot husrenoveringen.
Kärlek och en god fortsättning till er alla…
Postat i 2012 | 8 kommentarer »
31 december, 2011
Nej hörni, med risk för att vara en av de trÃ¥kigaste, tröttaste party pooparna till 30-Ã¥ring nÃ¥gonsin…
Efter en god trerätters och alkoholfritt i form av både öl och bubbel hasar vi oss ur våra OnePieces och går och knoppar in det nya året.
Vi har mycket att stå i, med start tidigt imorgon.
Vi har ett kök att totaltrasha, dörrkarmar att slakta, golv som ska ut, annat golv som ska täckas, väggar som ska spacklas och mÃ¥las…
För snart levereras de ca 100 000 kronor vi en gång hade på kontot i form av nytt kök och golv.
Over and out.
Efter ett par timmar med risigt uppklistrad tapet.
GOTT NYTT Ã…R!
Postat i 2012, Huset | Inga kommentarer »
28 december, 2011
Nu är jag less på julsaker.
Eller så är det flyttlådorna som inspirerar.
FÃ¥r jag plocka undan skiten nu?
Postat i Julen | Inga kommentarer »
28 december, 2011
Ibland blir det utlämnande…
Den finns alltid där. Känslan. Diagnosen.
Ibland tar den över och jag ser allting i ett evighetsmörker. Inte ens de bra sakerna är bra. Och de dåliga sakerna är förödande, dödande och förtvivlande.
Det är tungt att berätta. Tungt att prata om. Särskilt som jag vet vilka som kan läsa det här. Särskilt som det inte finns någon lösning, eller ens en aning om hur det kan bli bra.
Den bara är.
Diagnosen det inte talas om.
Det här är inte en uppmaning till att jag vill tala om det, det är bara mitt nuvarande allmäntillstånd.
För min del har det varit till en viss del destruktivt. Jag har aldrig sysslat med självskadebeteende, däremot en skadande impulsivitet jag inte kan kontrollera. Blandat med alkohol och panikångest. Och maten. Och magsåret av stressen. Och ilskan. Och utbrotten. Allt.
Jag gör saker utan att tänka mig för.
Jag förstår inte i handlande stund att det kan såra. Både mig och andra.
Den biten försvinner ur fokus, jag bara handlar och får veta konsekvensen i efterhand. När det redan är för sent.
Och det är sällan det finns en enkel lösning, eller någon lösning alls.
Jag förstår det helt enkelt inte.
Jag är inte dum. Jag är bara rent jävla trasig.
Den är här nu. Och spökar.
Diagnosen. Det nattsvarta. Tunneln som inte har ett slut.
Det känns tomt i hjärtat, eller magen, eller någon del av kroppen jag inte kommit på ännu. Jag vet inte vart det sitter. Det tomma.
Tårarna jag döljer bakom ett leende och fejkat lyckliga ögon. Mest för att min familj, mina barn, inte ska se att jag är ledsen. Hela tiden.
En ny fin väska löser inte problemet, inte heller en klänning, choklad, nagellack eller flyttpackande.
Är det någonting den lärt mig, sjukdomen, eller vad vi ska kalla den, så är det att vara en grym skådis när det gäller.
Jag är dum och lycklig nu.
Postat i Dödssynden | 2 kommentarer »
28 december, 2011
Jag sliter mig i håret!
Nedräkningen är igång. Svettig. Intensiv.
2 dagar till nyckel.
Med lite hopp kommer min mamma hit imorgon, sover över, barnvaktar lite medan vi drar till radhuset, tar mått och åker och köper ett kök.
Jag inreder i huvudet just nu.
Stolarna vi vill ha mellandagsreas ut nu. Jag är mest nervös att vi inte ska hinna köpa dem innan de tar slut. Då blir det svårt att försonas med tanken på någonting annat att placera stjärten på i vårt högglansvita ultimatpoppiga kök.
Hur villiga är butiker på att hålla en 6-8 stolar till nästa vecka?
Postat i Huset | Inga kommentarer »
27 december, 2011
Så härligt att få sjuka mängder mer grejer att flyttpacka. 
Barnen har fått så fantastiska julklappar. Mängder. Som vanligt.
Glada, nöjda och bortskämda.
X-box 360 med Kinect och tvÃ¥ spel, Skylanders och 10 figurer till detta, kläder, pyajamasar, böcker i mängder, pärlor och pärlplattor, memory, träpärlor att bygga halsband av, servis, SkrÃ¥llan-docka, gosedjur, skor, Brio-tÃ¥g, Lego…
Bortskämda bortskämda… *muttra*
Och då är det inte klart ännu.
Vi vuxna kammade hem ett varsitt set med rollers och penslar, lite godis, en flaska Whiskey, och en ask innehållandes avslöjandet om var Sverigesemestern i sommar bär hän.
Postat i Julen | Inga kommentarer »
27 december, 2011
3 dagar efter jul.
Det är inte okej.
Jag kläckte en teori under frukosten imorse att vi kört en ”Flash Forward”, vi har alla sovit/blackoutat i nÃ¥gra mÃ¥nader framÃ¥t, vi har vaknat upp och inte vetat om det, vi tror att det är jul, och börjar där vi slutade när det i själva verket är typ slutet av mars 2012.
Det låter väl troligt nog?
De utslagna vita rosorna på framsidan och saftiga knopparna på syrénbusken verkar vara med på min paranoida linje i alla fall.
Postat i Fishmoose | Inga kommentarer »
25 december, 2011
Det räcker nu va?
Det här orimliga överätandet som hör julen till. Jag fattar inte.
Jag orkar inte, men ändÃ¥… ”Ã…h, skinkmacka, jag tar tvÃ¥!”
Tur att jag ska förbränna lite när vi börjar renovera sedan.
Postat i Julen | Inga kommentarer »
24 december, 2011
Alltid är det något.
Och just teknik har vi haft en del otur med på sistone.
Barnen fick som vanligt öppna klapparna på morgonen. För att slippa hetsen senare med julklappar från mor- och farföräldrar.
Det kommer alltid mera.
Alice våldskramade varenda klapp och skrattade högt.
Och Seb, som fÃ¥tt nÃ¥got sÃ¥ trist som batterier i julstrumpan, öppnade förvÃ¥nat ett stort paket med ”Skylanders”.
Vi tänkte spela. Startade vÃ¥r X-box360 och juligt rött lyste den fruktade ”Ring of death”.
Ledsamt och tÃ¥rögd sa Seb, snart 9 Ã¥r gammal ”Det gör inget mamma, jag kan leka med Alices leksaker”, och satt och pillade pÃ¥ en rosa liten kopp frÃ¥n servisen hon just fÃ¥tt.
Som det skar i hjärtat.
Vi bestämde snabbt att en tur till Uppsala låg först i tur efter frukost och hem kom en ny X-box360 med Kinect.
Det blev en ännu dyrare jul helt enkelt.
Barnen är glada, spelandes och fnissiga.
Det är så värt det!
GOD JUL alla fina läsare!
Postat i Julen | Inga kommentarer »
23 december, 2011
… Gjorde jag ett försök med hasselnöts- och Godivachokladfyllda macarons.
Trots att jag minskade sockermängden ordentligt är de alldeles för sötsliskiga att äta, t o m för relativt sockerberoende jag.
Postat i Julen | Inga kommentarer »
