Jun 22 2014

Paus

Mitt liv ser inte riktigt ut som jag vill just nu.
Det senaste halvåret har det kantats av panikattacker, depression, utbrändhet av stress och en rad kroppsliga ”fel” som en biverkning av detta.
Ni har märkt den. Tystnaden.
Och p g a hur jag mår har jag beslutat att jag tar en paus. Bloggpaus.
Jag klarar idag ingen press, stress eller något som har med prestation eller deadlines att göra…
Min ambition har alltid varit att ge mitt allt. Att arbeta 8-17, att vara bästa mamman, bästa sambon, bästa älskarinnan, bästa vännen.
Bäst!

Det smärtar mig då mitt vara alltid byggts upp av just detta.
Nu måste jag ta tid, känna, förstå och hantera.
Jag får hjälp.
Det får jag.
Den sjukskrivning jag trodde var tillfällig, på några veckor, pågår fortfarande. Flera månader senare
Då jag inte ens klarar av vardagen.
Jag är trasig.
Jag fightas med tanken att det kan dröja, vilket är svårt att förstå för den som aldrig varit där.
Det är så absurt. Det är så förbannat orättvist och overkligt.

Jag har fått mail från min chef som utlöst panikångestattacker till den grad att jag ringt psykakuten.
Jag har gratulerat kollegor till nyfödda bebisar och sprungit och kräkits av ångest.
Jag har en av mina finaste vackraste vänner på arbetet, och det är svårt att prata med henne för jag bara vill skrika, gråta och kräkas, oavsett vad hon betyder för mig, påminner hon om arbetet.

Ett ärligare inlägg än såhär får ni inte av mig.
Och jag önskar ingenting annat än att jag vaknar imorgon bitti och är lagad, att jag kan sätta mig i bilen, styra mot jobbet och ge mitt allt och lite till, att visa min chef den riktiga Catyan…
Inte den där osäkra värdelösa nollan som genererar… inget.

Men hon har varit borta så länge…
Jag vet inte vem hon är.

Kanske är jag tillbaka imorgon, kanske om en vecka, två månader eller ett år.

Nu ska jag försöka ta tiden. Kramas med mina barn i den mån jag orkar och kan. Att ha en sommar med min familj och börja tro på framtiden igen.

Håll ut med mig.
Stå ut med mig.
Jag behöver dig…

20140623-005549-3349329.jpg

Ni som vill kan ju istället följa mig på Instagram och Twitter tills jag är på banan igen.

One comment on “Paus

  1. Åh, vad jag skulle vilja ge dig en riktigt stor, varm kram just nu! Kämpa på, jag hejjar på dig ute i cyberspace och kommer fortsätta titta in här, oavsett hur lång pausen blir. Tror på dig! Stor kram! /Läsare

    Anna on said:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>