Arkiverat under kategorin "För Catya..."

En före detta Stockholmare utlurad på landet i Uppsala. Jag slits mellan att då och då inse att tiden går, att den där siffran, 29, inte minskar, att ett barn helt plötsligt blev två och att vuxenlivet på något sätt kidnappat den där klubbhoppande sociala drinkpimplaren från röda mattan utanför Café Opera till röda villan bredvid en åker och en hästhage i Knivsta.

Språkpetig, ärlig, frispråkig och en klar släng av hybris, och detta syns från och till bland inläggen, som också blandas med en hel del nostalgi, längtan, habegär, kärlek, skratt och tårar... för att inte nämna kaffekombinerat svamlande.

En friskt blandad blogg, och en av de få jag själv läser. Hybris var det ja.

Lite bittert, argt, surt, surrigt, kluvet, en gnutta glädje, en smula kärlek, självkritiskt, samhällskritiskt.. och ganska dumt.. men för det mesta rättstavat och underhållande.