På lördag fyller M 30 år och ska ha fest, men absolut inte vilken fest som helst, nejnej. Det är 80-talsfest.
Vi snackar neon, krusat hår, benvärmare och Cyndi Lauper.
Lite bleka härliga snittar kommer vi bjudas på, och lite schyssta drinkar.

Egentligen borde jag vara tacksam för just 80-talstema. Modet i butikerna är ju just 80-tal. Leggins och stora pösiga toppar, men ändå kommer den där vidriga återkommande frågan ”Vad ska jag ha på mig?”.

Jag har luncherna under hela veckan på mig att hitta rätt.

Mina förslag är:

1. Stentvättade jeansleggins och sönderklippt collegetröja med axeln bar.
2. Tyllkjol, topp/kavaj med axelvaddar, stora plastörhängen, strumpor med volang vid ankeln, pumps.
3. Fejkskinnleggins, topp i tokig färg(turkos, aprikos, orange, rosa, whatever) benvärmare och svettband runt handlederna i galen färg, med eller utan pumps.
4. Sobert mörkt i rockigare typ av topp, fejkskinntights, nitar, kedjor som halsband.

Självklart innefattas alla outfits av gärna krusat, volymigt hår (om jag får min gamla krustång från 80-talet att fungera, annars får jag väl gå loss med tupering och spray) antingen väldigt svarta sotiga ögon eller grälla färger i ögonskuggan, rouge och rosa läppstift.

För sambon har jag föreslagit Don Johnson-kavaj med uppkavlade ärmar, eller enbart hans sepetighta vita CheapMondayjeans så är han lagom Iggy.
Eller så kanske jag kan få honom att dra av sina läckra spiror i ett par korta glansiga shorts, pikétröja och svettband runt pannan, i sann Smash-anda.

• det är måndag
• jag har nackspärr
• det är måndag
• jag hellre hade varit hemma och kramats med barn
• jag inte lyckats hitta kläder i min storlek i någon butik whatsoever
• det är måndag
• min topp gör att jag ser fet ut
• sambon tvingar mig ta fram kläder kvällen innan så jag inte har möjlighet att styra om till plagg jag inte ser fet ut i
• det är långt till helg
• jag dricker kontorskaffe
• det är måndag

Nej, inte är vi unga och fräscha längre.
Jag minns (eller ja, knappt…) förra årets kräftskiva med några vänner och A’s lillasyrra… Vi snapsade och drinkade… och somnade båda två, påklädda på en bäddad säng, medan gästerna fortsatte gå loss ute på altanen. Sambon försvann vid 8, jag vid 9, men till vårt försvar så var Alice relativt nyfödd och vi klarade vare sig sprit eller tröttman.

A skrattade imorse och berättade att NÅGON ritat en jävla räka på matsedeln bredvid ”Kräftor”, jag muttrade tyst och mindre roat ”Det är ju en kräfta för fan…”
Så det kan ha varit jag…

Idag blir det åka av.
Jag röjer nere på garderoben i hallen mellan badrum och tvättstuga där vi har Sebs bilbanor och mängder av TrivialPursuit, Cluedo, Risk!, Monopol, Råttfällan och andra sällskapsspel så vi kan böka upp poolen där.
Aldrig förr har jag blivit attackerad av så mycket dammälgar och spindlar.
Fortsatt ska jag ta itu med tvättberget, båda tvätta och vika, och slänga ihop ett storkok av köttfärssås och göra lasagne till kvällens middag.

Skittråkigt.
Faktiskt.

Men helt på hennes linje så vill jag nu i höst ha skjortor, rutiga, och jeans, matchat med grovstickade cardigans och ett par schyssta kängor eller stövlar.
Det jag vill ha just nu är:

Jag skrev ju, efter uppmaning, en önskelista, där INGENTING tydligen var värt att köpa?
(Till hans försvar måste jag säga att lön kom dagen innan, och TID inte riktigt är någonting vi har mängder av någon av oss.)

Han skickar länkar på fina saker och frågar om jag vill ha ditten eller datten, jag borde prova först etc, nu ett par skitsnygga mukluks från Timberland som funkar busbra för iskalla vintrar, bekväma fötter och snöskottande.
Men det är väl just det som är grejen?
Jag vill inte böka iväg mig till en butik, plocka ner någonting från en hylla eller galge, pröva och sedan meddela sambon vilken storlek som passade.

En present ska vara en present. Jag vill få ett paket. Jag vill öppna ett paket. Jag vill isåfall ha möjlighet att byta mitt paket om storleken skulle vara fel.

Jag är vrålenkel!
Och jag blir bara ledsen och sårad ju längre tid det går. Nu har jag varit skitgammal i snart en vecka liksom.

Jag har storlek 38 i skor, är 174 cm lång, väger dryga 62-63 kg, klädstorlek 38/40/M.
GÖR’ T!

Ett par sturdy hållbara är bra.

Sedan får jag väl spana ut svarta stövlar, utan klack, för sådana tänker jag inte riskera livet i vintertid, att ha mer som slit och släng och till klädbyten.

Fem minuter in i programmet satt jag som en vild brittisk fotbollshuligan och skrek (inombords för att inte väcka små sovande barn) och ville kasta saker omkring mig.
Jag konstaterade snabbt att jag aldrig skulle kunna bli politiker då jag skulle ifrågasätta folks intelligens och gärna dra på ett par personliga ytliga påhopp framkallat av ilskan över att bli missförstådd och feltolkad.
Nu har jag inte sett tidigare avsnitt av programmet, och då heller inte någon politiker från de rödgröna bli grillade, men det kändes nästan som de försökte håna Göran för Kristdemokraternas ”verklighetens folk”, och ställde bland annat frågor om up to date-prylar om vem som toppat någon musiklista, något jag inte heller hade koll på.
Nu är ju frågan om man måste veta att svaret på den frågan är Lars Winnerbäck och Miss Li för att klassas som verkligt folk?

Nästa gång är det herr Statsminister himself, Frippe, något jag ser fram emot.
Liksom att få höra sossetantens frågor.

Det känns dock onödigt, jag är påläst, jag har lyssnat och tar reda på annan fakta än Aftonbladet har att erbjuda.
Jag vet vad jag röstar.

Vad röstar du? (En förbjuden fråga de flesta fegar ur på, men motivera gärna.)

Bättre. Faktiskt.
Men det kan ju vara för att solen ligger på.

Annars har jag fått ändan ur för att faktiskt förenkla tröttsamma vardagssysslan att laga middag.
No more fucking ”Vad blir det för middag?”, och skulle någon illiterär sate hemma fråga så kan jag kasta ondskefulla blickar mot denne, hytta med näven och fräsa att det står på tavlan. MWAHA!

Nu tänker jag faktiskt klaga lite… och så blir det väl nästan reklam för det jag inte klagar på.
Obetalt. Ni kan maila mig för kontouppgifter.

Via Buzzador fick jag för en massa månader sedan testa Neutrogena-produkter som skulle trolla bort mina svartskallar.. ehum.. *harkel* blackheads… Pormaskar då.
Jag körde på med ansiktstvätt och make-up removers som aldrig förr och märkte banne mig inte någon skillnad alls och var mest glad över att jag slapp lägga pengar på det.

I onsdags förra veckan, då mina flaskor var slut, köpte jag nytt, fast från Garnier, och ni kan ju hoppa upp och sätta er på att jag märkte av skillnad efter bara en dag. *gapa*
Inga synliga pormaskar i sikte, bara ren bebismjuk hy i ansiktet. Hello skitnöjd.

Nejnejnej. Jajaja.

Eftersom en sjuåring helt enkelt ger blanka fan i just dessa ord köpte vi igår en liten uppskattningspresent till honom. Det kom sig naturligt att Alice gav den till honom, som tack för alla gånger han roar henne när hon är en gnällspik, leker med henne när vi stökar, bökar, städar och lagar mat, och han blev löjligt lycklig då han önskade den sig i julklapp och födelsedagspresent men fick en massa annat istället.

Sedan äger ju oftast spontanpresenter alla andra presenter…

Förutom uteblivna födelsedagspresenter… (Märks det att jag faktiskt fortfarande är ledsen, sårad och tänker på det? Jag fick iaf en önskad present av svärmor+make+katt; en vit jättemjuk fluffigt morgonrock. Bra skit.)